1993 ägde en klassisk duell rum. En duell inte med livet som insats men ändå på fullaste alllvar. Inga skjutvapen användes - det tunga artilleriet bestod istället av en fulladdad skivstång. Duellanterna var Dr. Frederick Hatfield "Dr Squat" och Tom Platz "The Golden Eagle". Duellen bestod i att avgöra vem av dessa båda herrar som klarade av att knäböja med tyngsta möjliga vikt men också vem av dem som kunde göra flest reps på en lägre men samma vikt. Styrka vs. uthållighet. Det var knappast några duvungar som utmanade varandra. I ena ringhörnan stod Dr. Fred. Hatfield, en man med en gedigen meritlista som styrkelyftare; tre gånger världsmästare och med sammantaget 30 världsrekord i fem olika viktklasser! Dr Squat noterade vid 45 års ålder och vid en kroppsvikt på 255 pound (115 kg) den då dittills tyngsta knäböj någonsin i tävlingssammanhang: 1016 pound (460 kg)! Andra imponerande personbästa: bänkpress 532 pound (241 kg) och marklyft 766 pound (347 kg).
Dr. Hatfield är dessutom en världsauktoritet inom fysisk träning, författare till ett 60- tal böcker, tränare/träningskonsult till kända idrottsprofiler som Lee Haney
(åttafaldig Mr Olympia!) och Evander Holyfield, flerfaldig världsmästare i tungviktsboxning och fotbollslegenden Diego Maradona.
I andra ringhörnan: Tom Platz. "The Golden Eagle" behöver väl egentligen ingen närmare presentation. En ikon inom body-building också han med en diger meritlista inom sitt gebit och med en tredje plats på Mr Olympia 1981 som den främsta meriten i det sammanhanget. Tom´s motto "Dare to dream" speglar mycket väl personligheten hos "The Golden Eagle".
Tom betonar alltid vikten av söka sig inåt för att hitta balans och energi, det är där kraften finns att hämta. Kanske är det denna förmåga som gör Tom till en mycket ödmjuk person utan divalater - denna inre kraft ger inget behov av tillgjorda yttre beteenden. (en egenskap jag själv kan skriva under på då jag hade det stora nöjet att personligen få träffa Tom Platz på Mr Olympia 1982).
Tom har satt ett avtryck för all framtid genom sin extrema lårmuskulatur, det går inte att tala om benträning utan att tankarna går till denna gigant. Som den intelligenta person Tom är var hela hans programupplägg genomtänkt inte då minst benträningen, här finner man metodiker som pyramidset, variationer i tempo och setvila, rotation bland övningarnas inbördes placering i träningsprogrammet, fokus på excentrisk träning och en variant av GVT (German Volume Training). Det genomgående temat är hög/moderat volym och hög/moderat intensitet.
Dr Squat å andra sidan var i sin träning mer fokuserad på tyngre vikter, färre antal set och reps samt längre vila mellan seten - en lägre volym med såväl hög/moderat som låg intensitet. Här fanns förstås också cykler på lägre procentsats av 1 RPM och som en konsekvens av det - högre reps, något fler set och även kortare setvila. Även om deras respektive träningsmetodiker emellanåt tangerar varandra kan man ändå hävda att det var två i dagligt tal generella träningsprinciper som ställdes mot varandra - styrka och explosivitet vs. uthållighet. Därmed var det också två stycken anaeroba energisystem som ställdes mot varandra - ATP vs. Glykolysen. Dr Squat har för övrigt en intressant och lärorik indelning av den anaeroba styrkan - medan vi oftast talar om explosivitet kontra uthållighet så ser Dr. Squats mer precisa indelningen ut så här:
LIMIT STRENGHT
Är hur mycket kraft din skelettmuskulatur maximalt kan generera vid ett enda tillfälle. Limit strenght är bjälklagret för bodybuilding. Alla dina muskler ska ha en hög nivå av limit strenght. Det är som att du bygger ditt hus på en klippa istället för på lösan sand. Även om det är viktigt för kroppsbyggare är det bara styrkelyftare som behöver maximera sin limit strenght i tävling. Det finns tre kategorier av limit strenght:
1. Excentrisk styrka: hur mycket vikt du kan sänka utan att tappa kontrollen.
2. Statisk styrka: hur mycket vikt du kan hålla stilla utan att tappa kontrollen.
3. Koncentrisk styrka: hur mycket vikt du kan lyfta en gång med en total/maximal muskelkontraktion.
ABSOLUTE STRENGHT
Absolute strenght är detsamma som limit strenght men med en viktigt distinktion. Limit strenght uppnås under påverkan av prestationshöjande hjälpmedel (ex. kosttillskott, hypnos, mental träning, olika terapitekniker osv.) medan absolute strenght uppnås enbart med träning - inga "hjälpmedel". Det gör att limit strenght (förmodligen) är viktigare för dina syften/målsättningar. Alla kroppsbyggare/styrkelyftare bör använda sig av alla de avancerade forskningsbaserade tekniker som finns tillgängliga - bortsett från droger/steroider eller andra illegala tekniker/strategier som strider mot sportens reglemente. Absolute strenght är ett tillämpbart koncept bl.a för ungdomar, äldre och vardagsmotionärer.
SPEED-STRENGHT
Begreppet speed -strenght sammankopplas ofta till styrka. Speed-Strenght är dock mer av en övergripande term, denna huvudrubrik gömmer två underliggande begrepp: starting strenght och explosive strenght. Speed-Strenght syftar på hur väl man kan förena kraft med hastighet. En förmåga som är av största vikt för alla, inte minst styrkelyftare och kroppsbyggare, som har behov av stimulera de muskelfibrer som generar snabba, kraftfulla kontraktioner.
Starting Strenght. Din förmåga att "slå på" så många muskelfibrer (motoriska enheter) som över huvud taget är möjligt är vad som definieras som starting strenght. En tenniserve, att initera en kort rusch i fotboll eller ett knock-out slag i boxning kräver en enorm kapacitet av starting strenght.
Explosive Strenght. När du väl lyckats aktivera maximalt antal muskelfibrer är din förmåga att hålla dessa påslagna under mätbar tid att referera till som explosivitet. Exempel härpå är en kulstöt eller en tyngdlyftares stötmoment. Den ultimata formen för en kraftutveckling med explosivitet kallas för acceleration.
ANAEROBIC STRENGHT
Anaerobic är liktydigt med utan syre. Om den fysiska aktiviteten som bedrivs inte kräver att musklerna behöver support av syre för sitt arbete kallas aktiviteten för anaerobisk. Självklart måste man ha syre för att överleva och syre behövs också för att täcka den syreskuld som muskler drabbas av efter utfört anaerobiskt arbete. Detta sker genom en ökad andningsfrekvens efter utfört arbete. Vetenskapligt klassar man energisystem för fysisk aktivitet att de utförs antingen enligt ATP/CP, glykolysen eller genom syretillförsel. De två första energisystemen inkluderar inte syre och kallas därför anaerobiska. ATP/CP (adenosine tri-phosphate och creatine phosphate) syftar på biokemiska substanser inne i dina muskler som producerar energi för musklearbete. Glykolysen syftar på det socker (glykogen) som finns lagrat i musklen. När ATP/CP börjar ta slut kommer man att börja använda glykogen för att återbilda ATP/CP så att arbetet kan fortsätta.
Linear Anaerobic Strenght Endurance
Ett exempel på linears anaerobic strenght endurance är förmågan att hålla maximal löphastighet. Till och med en 100 meters löpare tappar fart dom sista 40 metrarna- till vilken grad sprintern tappar farten under den senare delen av loppet på grund av trötthet blir hans mått på linear anaerobic strenght endurance. Ordet linear betyder repetativ upprepning av samma moment- som ex. löpsteg eller repetitioner i bodybuilding. Maraton löpning å andra sidan är ett exempel på linear aerobic strenght endurance.
Nonlinear Anaerobic Strenght Endurance
Fömågan att vara fysiskt aktiv med tillfälliga explosiva moment är exempel på nonlinear anaerobic strenght endurance. En styrkelyftare måste under tävling på tävlingspodiet utföra 9 st maximala lyft och dessutom göra så många som 20- talet uppvärmningslyft, nära sitt max/högt submax- allt dettta under en tävling som kan pågå under 3-4 timmar. Eftersom lyften utförs med tidsintervaller (till skillnad mot rodd, löpning och andra linear sporter) räknas styrkelyft som nonlinear anareobic strenght endurance. Innbandy, fotboll, basket- idrotter som utövas under en timma eller mer är också exempel på nonlinear anaerobic strenght endurance men också med inslag av speed-strenght- hopp, ruscher, vändningar och sidoförflyttningar.
Hur gick det då i duellen? Båda kontrahenterna tränade inför uppgiften några månader, man vägde in på samma vikt 198 pound (90 kg). När det gällde tyngsta möjliga vikt var det ingen tvekan om var skåpet skulle stå, Dr Squat tryckte till med 855 pound (388 kg)- inofficiellt världsrekord, mot Platz 765 pound (347 kg). (Platz fick här assistans av en legendarisk strongman, Bill Kazmaier, som hjälpte Platz att komma ut från ställningen genom att bakfrån lyfta honom, något som publiken accepterade!). Det var heller ingen tvekan om vem som var herre på täppan när det gällde maximalt antal reps på samma vikt 525 pound (238 kg), här drog Platz till med 23 reps mot Dr. Squat´s 11 reps.
Varför denna skillnad? Kroppsbyggare och styrkelyftare behöver olika typer av styrka. Kroppsbyggare behöver primärt linear anaerobic strenght endurance medan styrkelyftare behöver primärt limit strenght.
Att Tom Platz inte lagt träningen på hyllan bevisar väl denna bild!
 |
| Tom Platz- 53 år! |
Källa: Dr. Frederick Hatfield