Alströmertrofe´n lördag 11/6 var tänkt som Viktor Henriksson tävlingsdebut, nu blev det tyvärr inte så! På något otroligt konstigt sätt hade Viktors anmälan "kommit bort"! För att göra en lång och sorglig historia kort, efter intensiva kontakter med arrangören, så öppnades möjligheten att eventuellt få komma till start om det blev ett återbud. Frustrationen var påtaglig för oss båda, störst naturligtvis för Viktor som verkligen sett fram mot sin tävlingsdebut. Så det blev till en segdragen väntan, skulle det komma ett återbud eller inte? I takt med att tiden gick tynade både hoppet och lusten och andra planer började ta form. Sent på torsdag kväll kom så möjligheten i form av ett återbud! Men då fanns det redan en annan agenda och den rätta tävlingsinstinkten var puts väck! Tråkigt men Viktors satsning är på intet sätt bortkastad! Den största nackdelen ligger faktiskt i den missade möjligheten att befinna sig i en tävlingssituation med allt vad det innebär av nerv, atmosfär, domare, publik, att få sin fysik kritiskt granskad, men också den gemenskap och möjlighet till att utbyta erfarenheter, att träffa och knyta nya kontakter med andra tävlande! Men den möjligheter finns förstås kvar om tävlingslusten skulle infinna sig på nytt. Att ha med sig då finns ju en tidigare erfarenhet av tävlingsförberedelser som ex. tömning/laddning, poseringsträning m.m. Viktigast, och bäst, är ändå att resulatet efter månader av planerad träning och kost - det finns kvar!
Här några bilder på vad domare och publik hade fått se.
Som coach känns det alltid lika roligt och spännande att kunna presentera en ny teammedlem, så det är med glädje jag hälsar Viktor Henriksson välkommen till Team Natural Physique. Viktor tog kontakt med mig under försommaren 2010, då med önskemål om att få ordning på sin träning och kost. Och med en tanke någonstans i bakhuvudet om att en dag kunna äntra scenen i en tävling. Då Viktor varit med om en svår bilolycka med bl.a whiplash och en bruten fotled som följd, fick vi börja vår gemensamma träningsbana med att komma tillrätta med begränsad rörlighet i vissa leder. En begränsning som naturligtvis också påverkat det träningsmässiga gensvaret. Kroppsbalansering, om det någon gång har varit viktigt så var det nu, att hitta lösningar på muskulära obalanser och därigenom förbättra den neuromuskulära kontakten. Så det har varit mycket exprimenterande innan vi hittade "rätt" träningsmetodik, men när vi väl gjort det kom det att bli imponerande ökningar i såväl styrka som muskelmassa! Personligen blir jag alltid lika imponerad av människor som trots motgångar och handikapp ger sig i kast med och antar utmaningar! Med den vilja och det fokus Viktor ger prov på så kommer han att uppfylla ett av sina mål: att visa upp sin fysik på en bodybuildingscen, i juni 2011 på Alströmertrofe´n!
Maj 2010 | Januari 2011 |
Här får du veta mer om Viktor och hans bakgrund: "Träning har alltid funnits i min närhet, med en morfar som var tränare inom friidrott, en morbror som tillhörde sverigeeliten på 400 meter och med en syster som framgångsrikt tävlat i både fiidrott och tyngdlyftning. Själv tyckte jag muskler var snyggt men brydde mig aldrig om att skaffa några. Under min uppväxt var det istället motorsport som fångade mitt intresse och jag började tävla i gokart redan som nioåring. I dom övre tonåren tog musikintresset över och jag utförde mängder av konserter och kunde till slut tjäna pengar på mitt spelande.
I augusti 2004 körde jag av vägen med min bil och hamnade i en skogsdunge. Två månader senare klev jag ut från sjukhuset med en svag kropp och ett svagt psyke. 183 lång och 63 kilo tung. Så smått började jag träna med min syster för att stärka min kropp, men många gånger gav jag upp - för att det gjorde så ont! Men, med tiden stärktes min kropp, och mitt psyke, vilket kom att leda till att styrketräning kom att bli en del av mitt liv, och mitt intresse för bodybuilding växte fram. Idag tränar jag med ett enda mål, att med hjälp av Gunnar, bygga upp min kropp så att jag gå upp på bodybulding scen och visa upp min fysik för domare och publik. Debuten är tänkt att bli i juni på Alstömertrofe´n i Alingsås. Känslan är overklig och obeskrivlig! Jag är killen som på högstadiet blev retad för mina små armar, killen som inte orkade en enda riktig chin-up, killen som alla kunde brotta ner, killen som efter en svår bilolycka kom ut från sjukhuset tömd på fysiska och psykiska krafter. NU ska jag plötsligt stå på en bodybuilding scen och visa upp hur vältränad fysik jag lyckats skapa... bekräftelsen är total!"
Januari 2011 |
Efter månader med planerad träning och kost, efter intensiva och noggranna förberedelser med annat som hör till: poseringsträning, kläder, skor, smycken, bokning av hotellrum, bokning av tid för professionell sminkning, packning av särskild kost för tävlingsdagen, packning av väskor fyllda med allt annat som behövs eller kan komma att behövas; gummiband och hantlar till uppvärmning, extra kläder, filtar, sovsäck m.m.m.m. var vi så slutligen framme vid dagen L. L som i LuciaPokalen.
Om det är någon som tror att det bara är att träna hårt och gå upp på tävlingsscenen - fråga Petra!
Först åkte vi ner på fredagen för längdklassinmätning, Petra är precis runt 163 så det var med viss spänning som vi emotsåg resultatet, över eller under 163? -163 med 2 mm till godo! Dessutom blev Petra tillsammans med flera andra fitnesstjejer, uttagen till dopingtest. Jag är själv engagerad i dopingfrågor och har absolut inget emot att mitt team dopingtestas, gärna mer av den varan, men en reflektion jag gjorde under den långa väntan som följde på dopingtestet, 2 timmar...! (har man tömt blåsan strax före inmätning är det verkligen inte lätt att strax därpå kissa på befallning) var att man bara testade fitnesstjejer... Att vi sedan på hemvägen blev stoppade av polisen för nykterhetskontroll innebar säkerligen att vi var det mest testade teamet den helgen!
Hur gick det då för Petra? Att hamna på 16:de plats bland 25 tävlande i sin första tävling, efter bara 8 månaders träning, är fantastiskt bra gjort! Med tanke på startfältet tycker jag att en realistisk placering hade varit 10-12, men inga bortförklaringar, man ska ha respekt för domarnas beslut. En sak kan man dock konstatera, Petra hör hemma bland de bästa! Glädjande var alla de positiva kommentarer om formen som hon fick från andra tävlande, alla uppskattande kommentarer efter tävlingen på hemmaplan från både kända och okända och inte minst genom en fantastisk artikel i en lokaltidning. Nu är vi inspirerade och taggade till max för en fortsatt satsning! Siktet är nu inställt på Battle of Scandinavia i Alingsås 9:de April.
Kul var också att se, vilket jag vågar påstå, att vår träningsfilosofi höll! Bland annat tränade vi riktigt tungt ända in i det sista, variabeln låg i repetitionsrytm och setvila samt kostperiodisering. Inga morgonpromenader eller annan cardio för fettförbränning, allt reglerades vi kost och styrka samt en måttlig tömning och laddning.
Vad säger då Petra själv? låt oss höra!
Gunnar: Petra, hur ser du så här i efterhand på din satsning i Body Fitness?
Petra: Först var jag tveksam till om jag skulle klara av att nå målet, det kändes så avlägset. Att jag som ensamstående tvåbarnsmor utan erfarenhet från styrketräning och tävlingsinriktad kost skulle klara av att stå på en tävlingsscen inom åtta månader! Inte konstigt att jag hade mina tvivel!
April 2010 | Dec 2010 | Luciapokalen Dec 2010 |
- Inledningsvis var din största fasa just hur du skulle klara kosten och att kontrollera ditt sötsug! Hur har det gått?
- Över förväntan faktiskt, i början kunde jag få något enstaka återfall men efterhand så försvann sötsuget helt och jag kände istället ett allt starkare motstånd mot allt det där onyttiga som jag längtat efter tidigare. Vändpunkten kom på ett sätt direkt när vi gjorde kostanalysen och jag fick se svart på vitt vad och hur mycket jag stoppade i mig! Hade ingen aning om det innan, så en kostanalys är något jag kan rekommendera alla tränande att göra, oavsett om man ska tävla eller inte!
- Det var väl också så att du med ditt stora intresse för matlagning hela tiden kunde skapa smakrika maträtter även när du gick på sträng diet?
- Så är det, jag älskar att stå i köket och improvisera och jag vill verkligen framhålla att en tävlingsdiet inte behöver vara torr och tråkig! Det är egentligen bara fantasin som sätta stopp! (kan bara hålla med, har haft förmånen att bli bjuden på middag, här har man mycket att lära...!)
- Kanske kan du dela med dig av dina recept på hemsidan framöver?
- Gärna!
- Träningen då?
- Det har gått som en dans! Jag har verkligen längtat till gymmet, hela tiden. Att jag skulle bli så tänd på styrketräning trodde jag aldrig, men jag älskar att gå till gymmet och verkligen ta i! Sedan betydde det mycket att du lagt upp träningen i olika block, att jag hela tiden fick nya program. Det gjorde att jag utvecklades hela tiden men också att jag kände mig motiverad, för varje nytt block fylldes jag också på med ny positiv energi.
- Variation i träning och periodisering av kosten är två oehört viktiga komponenter för att undvika stagnation och inte minst för att få ny emotionell stimulans! Jag måste ändå säga att jag verkligen är imponerad av den träningslust och energi du gav prov hela vägen, ända in i det sista! Var fick du all energi ifrån?
- Mycket ligger förstås i att jag fick så bra resultat av träningen och kosten, att jag faktiskt kunde se att jag utvecklades hela tiden men inte minst i det stora stöd som jag fick från vänner och bekanta! Sedan är jag en positiv person till min natur och har lätt att finna glädje i tillvaron.
- Slutfasen då, deffen, klassiskt recept är ju mycket cardio och lättare vikter med höga reps, vi körde tungt hela tiden och uteslöt cardio helt?
- Kändes konstigt till en början, det var så jag trodde man skulle göra men när jag märkte att konceptet fungerade, mätningar som jag gjorde visade att jag fortsatte bygga muskler och tappa fettvikt, då var det heller inte svårt att motivera sig. Skönt var det också att kunna fokusera och lägga all energi på styrka. Det enda jag gjorde i promenadväg var promenader för att få frisk luft, bygga upp energi och samtidigt lätta på det emotionella tryck man bygger upp inför en tävling.
- Annars är det väldigt mycket "mainstream" beträffande deffen, "alla" ska göra på samma sätt, mycket cardio och lätta vikter, kul att du var med på och vågade prova en annan filosofi! Samma sak med tömning och laddning, vad tycker du om våra försök på det området?
- Vi gjorde ju en tidig miniversion tömning, laddning för att se hur kroppen reagerade, och viss effekt hade det väl men det kändes inte behagligt i den fasen när jag skulle dricka så mycket vatten, ändå har jag förstått att jag inte drack sådana kopiösa mängder eller drog ner så mycket på kolhydraterna som det ofta rekommenderas?
- Nej och det var inte meningen heller, kroppen strävar hela tiden efter och fungerar bäst när den är i homeostasis (jämvikt) så överdrivna svängningar får ofta negativa effekter eftersom man rubbar jämviktsförhållandet. Så det är ett väldigt känsligt kapitel och tar tid innan man hittar sin personliga formel. Vad säger du om andra viktiga saker som ska fixas och donas med inför en tävling?
- Föutom all träning på att sätta poseringarna, så är det sannerligen mycket annat att tänka på; bikini, baddräkt, skor, smink, smycken, naglar, hår måste ordnas och inte minst tävlingsfärg. Det är sannerligen inte bara att träna och att sköta kosten! När det gäller tävlingsfärg så köpte jag den tjänsten och det var väl använda pengar. Det är annars jättesvårt som debutant att hitta rätt nyans så det kändes bra att få hjälp med det av folk som har erfarenhet på området - och mindre kladdigt!
- Tävlingen som sådan, arrangemanget?
- Efteråt kände jag bara en stor tomhet... var detta allt? Jag tycker att alla som tävlar åtminstonde kunde få med sig något litet minne från tävlingen, en medalj eller ett diplom, något mer än en lapp med sitt startnummer! Sedan så tycker jag att alla som tävlar också ska få chansen att gå två ronder, alla har ju på sitt sätt kämpat hårt och lagt ner mycket tid och pengar inte minst på dräkter och skor...
- Instämmer helt, jag tycker man skulle införa rena debutantklasser, idag ställs debutanter mot folk med tävlingserfarenhet, då är det sannerligen inte lätt att hävda sig. Vad säger du om ditt eget framträdande?
- Jag kände mig säker i mig själv, jag var inte alls så nervös som jag trodde. Däremot förstår jag när jag tittar på bilder från tävlingen att jag kunde ha poserat bättre.
- Så var det men det är bara att fortsätta nöta på, till slut så sitter poseringarna! Framtiden?
- Jag har verkligen fått blodad tand! Inte minst kommer detta att bli en livsstil för mig! Jag är så sugen på att fortsätta träna och tävla! Inte minst tack vare alla uppskattande ord från medtävlande, alla människor kända och okända som har gett mig massor av uppmuntran, helt fantastiskt! Därtill en jättefin artikel, med förstasidesbild, i en lokaltidning! Nu är siktet inställt på Alingsås 9:de April!
- Då kavlar vi upp ärmarna och tar nya tag?
- Var så säker!
Petra Kusche och fyra veckor kvar till debuten i Luciapokalen. Hittills har allt gått som på räls, mycket arbete återstår dock innan tävlingsdagen. När vi nu går vi in i den sista kritiska fasen är ett av nyckelorden flexibilitet, att läsa av dagsaktuell form och energinivå och att anpassa inte minst träningen efter det. Fyllda av energi och gott humör genomför vi nu de sista stegen i vår planering med förhoppningen att den ska hålla hela vägen in i mål.
Dagsfärska bilder på Petras form... och fyra månader kvar till debuten på Luciapokalen! Hittills motsvarar resultatet gott och väl förväntningarna och det är bara att hoppas att det kommer att hålla hela vägen fram! Nu kommer vi att gå från skarpt läge till succesivt ännu skarpare lägen på träningsupplägg, kost och posering osv.
Så här tycker Petra själv om vårt äventyr så här långt: " Att sommaren skulle passera så här fort det hade jag inte räknat med. Tiden går fort när sommaren består av mycket jobb och gymträning! Trots högsommarvärme och blå himmel så har det blivit i snitt 5 gymdagar i veckan. En semester på hela fyra dagar blev det dock...sedan var det dag att stiga in på gymmet igen och höja träningen en nivå!
Jag har aldrig varit rädd för träningen utan mina farhågor inför detta äventyr ligger mer på kosten. Jag älskar mat och min svaghet är lösgodis. Men med Gunnars kostupplägg, som bl.a. inneburit en (rejäl) höjning av proteinintaget har det gått över förväntan och vid de få tillfällen som godissuget gjort sig påmint....då har jag övervunnit det! Nu kommer vi att lägga in allt högre växlar på träning och kost... Det är bara att hoppas att kroppen kommer att svara upp bra på detta, att träningen fortsatt kommer vara en njutning och att jag slipper gå hungrig hela tiden!
Går tiden framöver lika fort som sommaren passerade så dröjer det inte länge innan jag förhoppningsvis gör min debut på Luciapokalen! Jag känner mig mer laddad än någonsin; med en vilja av stål och med Gunnar som coach, ska vi ro detta äventyr iland, nu när vi börjar nedräkningen av dagarna och kalorierna...