1993 ägde en klassisk duell rum. En duell inte med livet som insats men ändå på fullaste alllvar. Inga skjutvapen användes - det tunga artilleriet bestod istället av en fulladdad skivstång. Duellanterna var Dr. Frederick Hatfield "Dr Squat" och Tom Platz "The Golden Eagle". Duellen bestod i att avgöra vem av dessa båda herrar som klarade av att knäböja med tyngsta möjliga vikt men också vem av dem som kunde göra flest reps på en lägre men samma vikt. Styrka vs. uthållighet. Det var knappast några duvungar som utmanade varandra. I ena ringhörnan stod Dr. Fred. Hatfield, en man med en gedigen meritlista som styrkelyftare; tre gånger världsmästare och med sammantaget 30 världsrekord i fem olika viktklasser! Dr Squat noterade vid 45 års ålder och vid en kroppsvikt på 255 pound (115 kg) den då dittills tyngsta knäböj någonsin i tävlingssammanhang: 1016 pound (460 kg)! Andra imponerande personbästa: bänkpress 532 pound (241 kg) och marklyft 766 pound (347 kg).
Dr. Hatfield är dessutom en världsauktoritet inom fysisk träning, författare till ett 60- tal böcker, tränare/träningskonsult till kända idrottsprofiler som Lee Haney
(åttafaldig Mr Olympia!) och Evander Holyfield, flerfaldig världsmästare i tungviktsboxning och fotbollslegenden Diego Maradona.
 |
| Marvin Eder |
Vem som är världens starkaste kroppsbyggare är naturligtvis en i sig omöjlig fråga att besvara. Styrka kan som bekant mätas på många olika sätt. Ett namn som ofta nämns i sammanhanget med mycket stor respekt och speciellt om man mäter styrka "pound by pound" är Marvin Eder. Att bli ansedd som världens starkaste man "pound by pound" var för övrigt ett epitet som tilldelades Eder av Joe Weider. Marvin var en bodybuilder och tyngdlyftare som hade sin storhetstid under sent 40- tal, tidigt 50-tal. Marvin är förmodligen totalt okänd för den yngre generationen men här är tänkt att bringa lite nytt ljus över en person som var en stor inspirationskälla för sin generations tränande.
 |
| John Hansen, Mr. Natural Olympia |
Det finns ett antal träningsmetodiker som tillåter den tränande att komprimera träningen på kort tid, klassika sådana är, bara för att nämna några; super set, tri- set, drop setoch rest-paus. En metod som fått ett nyvaknat och välförtjänt intresse är German Volume Träning (GVT), metoden kan härledas till Tyskland och från mitten av sjuttiotalet och användes ursprungligen på tyngdlyftare under uppbyggnadssäsongen för att lägga på sig muskelmassa. Det påstås att metoden var så effektiv att till och med en erfaren lyftare kunde gå upp en viktklass. En träningsmetod som uppvisar så fantastiska resultat är naturligtvis högintressant även för kroppsbyggare. 1996 introducerades GVT för en större publik av Charles Poliquin genom en artikel i Muscle Media 2000. Bland coacher och deras adepter har metoden sedan dess varit känd och använd men det är ytterst sällan eller aldrig man ser någon som på egen hand anammat metoden. Och har man gjort det så har man oftast missat de kanske viktigaste faktorerna, repstempo och setvila men mer om det längre fram.
 |
Vill du väcka liv i dina slumrande biceps? Läs vidare och du kommer att få ta del av ett bicepsprogram från 60-talet. Vad kan jag få ut av ett sådant "gammalt" program kanske någon undrar. Mycket, bland annat därför att den mänskliga kroppen inte har förändrats ett dugg under dessa decennier och således reagerar på samma sätt på samma typ av stimuli som då. Dessutom är det är ett bra och genomtänkt program som kan ge dina biceps en skjuts framåt! Säkerligen är det är också så att många av den yngre generationens tränande tror att avancerade träningsmetoder startade med Coleman och Cutler, vilket härmed motbevisas. Det fanns intelligent träning långt tidigare vilket följande bicepsprogram är ett bevis på!
Programmet användes under en tid av Chuck Sipes (1932-1993). Namnet är förmodligen okänt för dagens generation men Chuck är en legend inom bodybuilding och tog hem ett antal tunga titlar och framskjutna placeringar, som Mr America -59, Mr Universe -61, Mr Olympia -66 (4:de plats) och Mr World -68, men var också känd för sin enorma styrka. På toppen av sin bodybuilding karriär, med 100 kg fördelade på 178 cm, bänkpressade Chuck över 255 kg, knäböjde på 275 kg och var kapabel till bicepscurl på 110 kg. Chuck gjorde också stor succe med sin strongman show där han blåste sönder varmvattenbehållare, böjde järnstänger, bröt sönder kedjor och lyfte bilar.
 |
| Paul Anderson |
Någon gång hört kommentarer i stil med "jag gjorde en åtta på 100 i bänken" ? Kanske avspeglar resultatet någon form av personbästa men vad säger det egentligen? Hur bra är det? För att öka insikten och förstå värdet av ett resultat måste man sätta in det i sitt rätta sammanhang. Charles Staley (grundaren av Escalating Density Training, EDT) är upphovsmannen till en intressant artikel där han delger sina tankar angående olika belastningsparametrar. Att förstå och att rätt använda sig av olika belastningsparametrar är till stor nytta vid konstruktionen av olika träningsprogram. Här följer en personlig översättning av artikeln:
"När du utför ett träningspass, utsätter du din kropp för en utmaning - en form av stress. För att beskriva och bestämma karaktären och värdet av stressen används begreppet "belastningsparametrar." Oftast används dessa parametrar till att beskriva använd vikt, antalet set och reps med vald belastning, vila mellan seten och repetitionstempo. Andra parametrar kan också användas, parametrar som beskriver antalet träningspass över viss tid, antalet övningar per pass, inbördes ordning av valda övningar, längden på träningspasset m.m m.m. Med detta i åtanke vill jag dela med mig av några tankar om belastningsparametrar....